Jag gick ut till köket och tog framen stekpanna som jag ställde på spisen. Jag tog ut några varmkorvar ur kylen och slängde dom på stekpannan.När jag hörde en nyckel skramla i låset skyndade jag mig oc ställa fram två tallrikar och två glas. Jag ryckte ut två gafflar och två knivar och dukade fram dom.

”Älskling?” Ropade mamma.

”Här inne” Svarade jag och sprang ut i hallen innan hon ens kommit in. Jag jälpte henne ta av ennes kappa och hängde upp den på en galje innan jag gav henne en bamsekram.

”Någon har visst saknat mig?” Skratta hon.

”Du anar inte.” Sa jag och pussade henne på kinden.

”Jag är vrålhungring. Du har inget färdigt?” Frågade hon oc hennes kinder blev rödare.

”Jag stekte korv och pommes frites. Tänkte att du kanske ville ha.” Sa jag och log mot henne.  Jag vände mig om och gick till köket.

Hon tog av sig sina klackskor och gick sig mot köket. Jag fyllde en kanna med vatten och ställde den på mitten av bordet. När hon svängde runt hörnet såg hon det redan dukade bordet och hon log samtidigt som hon satte sig ner på sin stol.

”Varsegod” Sa jag och log mot henne samtidigt som jag serverade maten. När on börjat äta satte jag mig också ner och åt. Det var mamma som drog upp det.

”Vad gjorde du och Chloe förut då?”
”Vi kollade lite på TV och poppade popcorn.” Det var sant. Det var ju inte Chloe som var här. Men Jag och Jackson hade kollat på tv och poppat popcorn. Den tomma påsen låg i papperskorgen och var troligen ännu lite varm.

”Var det bara ni?” Mamma lyfte på ena ögonbrynet.

”Ja.” Sa jag och tittade ner i maten när jag rörde om med gaffeln. Mamma suckade.
”Ostreena…” Började hon. Mamma utalade aldrig mitt riktigta namn. ”Jag vet att det var en pojke i huset, han glömde sin tjocktröja.” Hon tittade mot hallen där jag såg hans mörkblåa luvtröja ligga på golvet. Han måste ha tappat den.
”Mamma, jag…”
”Ta det lugnt. Det är okej.” Hon log mot mig. ” Men nästa gång kan du väl säga att han är här istället för att ljuga? Jag förstår att du kanske inte vill berätta om alla dina pojkvänner för din pinsamma mamma, men jag vill faktiskt veta och om jag ska kunna skydda dig är det viktigt också.” Hon tittade mig i ögonen.

”Vad var det han hette?” Frågade hon och log.

”Jackson.” Svarade jag.

”Och vad gjorde du och Jackson då?” Hon höjde och sänkte ögonbrynen.

”Som jag sa, vi tittade på tv och poppade popcorn.”
”Jasså du.” Sa hon och log ett ondskefullt leende. ”Dom smaskiga detaljerna.” Hon log.

”Det finns inga smaskiga detaljer… Vi kysstes inte..” Jag tittade neråt.

”Inte det, säger du..? Inte alls?” Hon log mot mig.

”Nej” Sa jag. Hon tittade på mig.” Okej, kanske lite” medgav jag och kände mina kinder hetta till. Hon fortsatte kolla på mig. ”Okej vi kysstes mycket, okej?” Frågade jag och mina kinder blev rödare. Hur var det möjligt?

”Jag tänkte väl.” Sa hon och log. Hon tog upp sin tallrik och tittade på mig ,” Är du klar?” Frågade hon. Jag nickade och hon tog min tallrik och stoppade in dem i diskmaskinen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt mig.   Men det har blivit något av ett problem på vissa ställen i inläggen.   När kapitel 3 tar slut så börjar kapitel 5. Men om ni går förbi kapiten 5 så kommer kapitel 4.   samma sak efter kapitel 5 som då blir 4 :)Då böjrar ka...

Avelstone- Port Angeles 1526 (tider då man trodde på gudar och onda väsen) Adrey satt på en sten bredvid vattnet och spelade lågt på sin gitarr. Han spelade en gammal visa, en känd sådan. Han sjöng lågt till för att inte tappa bort sig i låte...

Avelstone – Port Angeles Nutid Jag vaknade av att mamma ropade på mig. Jag förstod på hennes röst att hon hade ropat ett tag och jag skyndade mig att svara. ”Ja mamma? Du väckte mig.” ”Vad gjorde du igår kväll egentli...

Kapitel 3 Efter dagens första lektion gick jag med Chloe mot den andra. Matte. Suck. Lektion två varje dag var den ända lektionen jag och Chloe inte hade tillsammans. Den var också den värsta lektionen. Klockan ringde som en varningen att det ...

Kapitel 4 Efter skoldagen åkte jag och Chloe in till Port Angeles för en shoppingtur. Solen lyste starkt och underbart på oss när vi svängde av in på storgatan och fortsatte framåt. Vi stannade vid ett café: ”Det skulle inte skada me...