Kapitel 8

Söndag, tänkte jag. Jag blundade fortfarande. Och jag började sakta få minnenena från igår tillbaka. Jag slog mig för pannan när jag kom ihåg vad jag hade ägnat natten åt. Jag öppnade ett ögat och tittade upp i taket. Jag låg på sidan och Jackson låg bakom mig. Jag visste inte om han sov men han borde väl ha sagt någonting om han var vaken så jag tog en snabb glimt ner i täcket. Jag hade trosorna på mig. Tur! Skrek det imon mig.

”Vi kom aldrig så långt.” Sa han lugnt och la sina armar runt min mage. Jag hade inte tänkt så långt, men jag hade bh:n på mig också. Jag drog i ena axelbandet och släppte det så det lät när den slog imot min axel. Han forstod att jag ville ha en förklaring, så han lade hakan på min axel:
”Så lång kom vi men jag satte på den igen.”

Jag snurrade häftigt runt och blängde på honom. Han log åt mig.

”Vadå du satte på den igen!?” väste jag. Jag hade tänkt fortsätta men hans läppar avbröt mig när dom trycktes mot mina.
”Frukost?” Frågade han samtidigt som han gick ur sängen, fram till en byrålåda. Han drog ut den och slängde en stor svart skjorta mot mig. Jag tog inte imot den. Den landade på golvet. Jag satte mig sömningt upp ur sängen. Han log.

” Kom till köket när du är klar. Dusch och badrum rakt över korridoren.” Sa han, kysste min hjässa och försvann sedan mot köket.

När jag duschat, satt på mig hans stora skjorta, letat upp alla mina kläder som låg vart som helst i hans rum och satt upp håret i en knut på huvudet tassade jag barfota genom den långa korridoren mot köket. Där möttes jag av doften av nygräddade pannkakor. Jag tassade fram till honom och la mina armar runt han bara midja. Han hade bara sina gråa mjukisbyxor på sig. Hans magmuskler tog andan ur mig och jag kysste han axlar. Han vände sig om, lade sina armar runt mina höfter, och åter igen lyfte han upp mig och jag lindade mina ben längs hans midja. Han kysste mig mjukt men underbart.

”Te amo.” viskade han mot mina läppar. Sedan blev dom upptagna igen.

Jag hade ingen aning om vad det betydde, men vilket språk det än var på så lät det väldigt vackert. Så jag bestämde mig för att gilla det ordet och när han sa det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt mig.   Men det har blivit något av ett problem på vissa ställen i inläggen.   När kapitel 3 tar slut så börjar kapitel 5. Men om ni går förbi kapiten 5 så kommer kapitel 4.   samma sak efter kapitel 5 som då blir 4 :)Då böjrar ka...

Avelstone- Port Angeles 1526 (tider då man trodde på gudar och onda väsen) Adrey satt på en sten bredvid vattnet och spelade lågt på sin gitarr. Han spelade en gammal visa, en känd sådan. Han sjöng lågt till för att inte tappa bort sig i låte...

Avelstone – Port Angeles Nutid Jag vaknade av att mamma ropade på mig. Jag förstod på hennes röst att hon hade ropat ett tag och jag skyndade mig att svara. ”Ja mamma? Du väckte mig.” ”Vad gjorde du igår kväll egentli...

Kapitel 3 Efter dagens första lektion gick jag med Chloe mot den andra. Matte. Suck. Lektion två varje dag var den ända lektionen jag och Chloe inte hade tillsammans. Den var också den värsta lektionen. Klockan ringde som en varningen att det ...

Kapitel 4 Efter skoldagen åkte jag och Chloe in till Port Angeles för en shoppingtur. Solen lyste starkt och underbart på oss när vi svängde av in på storgatan och fortsatte framåt. Vi stannade vid ett café: ”Det skulle inte skada me...