Avelstone – Port Angeles

Nutid

Jag vaknade av att mamma ropade på mig. Jag förstod på hennes röst att hon hade ropat ett tag och jag skyndade mig att svara.

”Ja mamma? Du väckte mig.”

”Vad gjorde du igår kväll egentligen,du var uppe sent i alla fall. Och Ossy unga dam, sånt här uppförande tolerar jag inte.”

”Men mamma, jag kunde inte somna igår, okej?” Jag var irriterad som en björn som blivit väkt i mitten av vinteridet, men jag skulle inte  ta ut det på mamma, för hon hade ju inte gjort något.

”jaja okej, men nu är det så att Chloe kommer om ungefär tio minuter, hon skulle bli lite sen sa hon, Och nu har du tur att hon blev det, annars hade hon varit här nu. Så upp nu.” Mamma avslutade meningen och gick mot dörren. ”Jag åker nu, puss” Det fanns också ett outalat upp i meningen.

”jaja,” sa jag lågt för mig själv.  ”tjat mamma”.Jag drog snabbt på mig ett par smakfullt blekta jeans och ett litet vitt linne, och sprang ner till köket samtidigt som mammas ord gick upp för mig. Klockan var kvart i nio. Nu hade jag bara fem minuter på mig innan Chloe skulle tuta. Jag sprang till hallspegeln istället - Jag struntade i frukosten- Och drog ut översta lådan, fram med hårbårsten och jag borstade snabbt igenom mitt mörkbruna, platta hår. Jag lirkade upp det i en hårsnodd högt upp på bakhuvudet. Tog skolväska och mobilen i samma hand, gick med snabba steg ut, låste dörren och vände mig om. Chloe satt i bilen på gatan med ett fönster nervevat och väntade. Hon hade radion på väldigt hög volym och hon sjöng med i en komplicerad andra stämma. Jag ställde mig på trappen, tog en djup suck innan jag gick mot Chloe och bilen. Jag satte mig i passargerarsätet och stirrade ut genom rutan. Chloe strök på ett lager läppglans innan hon justerade spegeln och gasade iväg.

”Hej, sorry att jag blev sen.”

”Jag vaknade fem över halv, så jag hade tur att du var sen”. Svarade jag och flyttade händerna från håret till väskan jag lagt i knäet.

Chloe tryckte ännu hårdare på gasen och tryckte upp hennes Saab 9000 till något över 80, vilket var mycket fort för den här sortens bil. Hon tittade ut ur fönster-rutan när hon sa:
”Ny termin då, Ossy..” Började hon. Hon smög sig försiktigt in på Vedergatan som låg bara några kvarter från Avelstone High School. ”Hur känns det?” Frågade hon.

”Chloe, du låter som min mamma.” Sa jag och gav henne ett blendande leende. Hon gav ett mjukt skratt.

”Jag gör det, eller hur?” Sa hon full i skratt. ”Men jag menar efter din pappa och allt.” Fortsatte hon. Nu var hon allvarig

”Men Chloe, du behöver inte…..” började jag men hon avbröt mig.

”Jag vet, jag vet.” Sa hon och suckade. ”Han den nya kommer ju.” Hon gav mig ett leende. ”Ny termin, nya killar.” Sa Chloe tankfullt och knuffade hennes axel mot min. Något sa mig att jag inte ville veta vad hon tänkte på.

”Jag ska nog inrikta mig på studierna. Sista året räknas också, Chlo.” Sa jag och knuffade lekfullt tillbaka.

Hon tog upp handen och gjorde en anknäbb med tummen och resten av fingrarna och började röra dom ihop och ut. Tecken på att jag babblade. Jag slog ner hennes hand och log mot henne innan jag steg ur bilen.

Vi hade kommit fram till skolan och Chloe hade parkerat i en ovanligt smal ruta. Jag upptäckte att bilen bredvid hade parkerat på mitten av stäcket. Chloe Suckade åt bilen bredvid. En kille steg ur bilen och ur passagerar sätet kom en tjej med cheerleading-dräkt. Sophie Ally. Den enda förstaårs eleven som någonsin tagit sig in i cheerleading laget.

Bakom oss kom en blank svart motorcykel. Kille på motorcykeln var klädd i en svart t-shirt som var snäv men ändå fladdrade när han körde förbi. Tröjan blåste bakåt, jag fick en snabb blick på han magrutor. Det räckte för att det skulle börja snurra i huvudet. Killen hade hjälmen bakom sig. Hans Svarta hår var tillrufsat och han hade ett par kolsvarta solglasögon. Han tog parkering bredvid Chloe och tog av sig glasögonen och skakade på huvudet som en hund. Solen hade nästan gått i moln och jag kände en pust komma in och dra över parkeringen. Jag huttrade till och la mina händer på överarmarna. Han kollade på mig. Hans Kolsvarta ögon gav mig en fientlig blick. Men han log åt mig. Så jag visste inte om det var menat elakt eller omtänksamt. Jag började hacka tänder när jag kände några droppar regn på överarmarna.  Chloe satt fortfarande kvar i bilen och hon smetade på ett lager marcara och säkert fyra lager läppglans. Jag suckade och hängde min väska över andra axeln. Jag hade inte släppt hans blick och han hade inte släppt min. Han gav mig ett leende som bara lekte på hans läppar och han hängde sin läderjacka över axeln, tog sin väska och gick mot huvudingången. Men när han kommit en bit stannade han och vände sig om. Våra blickar möttes ännu en gång och han tog upp sin hand och viftade med pekfingret i en gest att komma till honom. Femtiosju procent ville springa och fyrtiotre ville inte alls gå dit. Dom femtiosju procenten vann. jag gick mot honom samtidigt som Chloe gick ut ur bilen. Hon tittade förvånat på mig men när hon såg att jag var påväg mot killen i svart t-shirt log hon och tog sin väska, låste bilen och gick efter mig.

”Hej” Sa jag när jag nästan var framme.

Han bara log. Jag tog hans hand för att skaka den. Han skakade min.

”Ossy, ditt?” ,Sa jag ihopp om att jag skulle få ett namn tillbaka.

”Du behöver inte veta mitt namn” sa han och log mot mig.

Jag stirrade på honom. Chloe gick förbi och drog mig på axeln.
”Fin fångst, Ossy” Sa hon och höjde och sänkte ögonbrynen mot mig. Jag slog henne löst på axeln och log mot henne. Jag kände att jag rodnade. Han såg det också och log mot mig innan han hostade och försökte dölja ett skratt.

 Jag hoppade till när klockan ringde. Chloe hade försvunnit in för länge sedan.

”Det var trevligt att träffa dig” sa jag och log mot honom. Ännu ett leende lekte på hans läppar och han nickade åt mig. Hans blick var lika mörk som hans tröja. Mina instinkter sa mig att det var något som inte var rätt med den här killen. Jag var rädd, väldigt rädd. Jag vände mig om och började gå mot ingången, ovanligt fort.

Han försökte dölja ett skratt.

Jag ignorerade honom och jag bestämde mig för att jag inte ville ha något med denna killen att göra.

 Jag svängde första till höger, kastade en snabb blick bakom mig och såg att killen i svart t-shirt också svängde.

Olalaaaa ’ hörde jag i mina tankar. Efter olalaa kom en buvissling. Jag skakade på huvudet och fortsatte framåt i korridoren.

När jag kom in genom dörren till fysik såg jag Chloe som satt längst fram och hade ställt sin väska på andra stolen. När hon såg mig sken hon upp och tog väska från stolen och ställde den på golvet. Hon gjorde en gest åt mig att sätta mig. Jag gick mot henne och satte mig. Mr Carbel skaka misstyckande på huvudet och skrev på talvan ’ byt platser’ . Han log mot oss. Vi suckade och reset oss upp. Vi log mot varandra och gick mot ett av dom bakre bordet. Vi satte oss vid samma bord bägge två. Mr Carbel Såg på oss och vände säg mot talvan och lade till ’ ni ska inte sitta bredvid samma kompis.’ Vi suckade ännu högre och några vände sig om och stirrade på oss. Jag kastade en snabb blick över rummet och såg Ingen tom plats. Det gjorde inte Chloe heller så vi satte oss ner igen.

”Miss Patch och Miss Welly. Ni satt bredvid varandra förut intesant?” Sa Mr Carbel och log ondskefullt mot oss.

”Men Mr, Det finns inga platser lediga.” Klagade Chloe.

”Då gör vi så här.” Började Mr Carbel och gick mot ett bord på andra sidan rummet. Han tog tag i en tjejs arm och gick mot vårat bord. Han stannade framför mig och jag suckade och reste mig upp och tog min väska med mig. Mr Carbel gjorde en gest åt flickan att sätta sig ner och sedan ännu en gest åt mig att gå till hennes plats. Jag gick och satte mig.

”Orättvist?” Frågade killen bredvid mig. Jag hade inte tänkt på vem jag satt bredvid, jag var för upptgen med att tycka synd om mig själv. Jag tittade upp jag såg honom. Han tittade på mig under tjocka ögonfransar. Han var en decimeter längre än mig. Han var nog runt 1.80 .

”Nu kan jag väl få veta ditt namn eftersom vi ska sitta bredvid varandra ett tag framöver.” jag log mitt sötaste leende och det värkade som om han köpte det.

”Kalla mig Jackson” Sa han lågt och log mot mig. Det var ett retsamt leende som jag inte tyckte om. Jag flyttade stolen så långt bort från honom som möjligt.

Mr Carbel började prata om kemikaliska mixar och jag hörde en i bakre raden säga:
”Hallå Är det inte fysik här? Inte kemi. Jag måste ha gått fel.”
Killen som sade det reste sig upp och började lekfullt gå mot utgången. Alla stirrade på honom. Mr Carbel gjorde en sträng gest åt honom att sätta sig ner och han gick tillbaka till sin plats. Jag och många flera skrattade lågt. Jackson log stort och tittade på sina ihop knäppta händer han lagt på bordet.

Jag koncentrerade mig på vad Mr Carbel sa, men jag kunde inte släppa tanken på att Jackson kollade på mig.

Jag var rädd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt mig.   Men det har blivit något av ett problem på vissa ställen i inläggen.   När kapitel 3 tar slut så börjar kapitel 5. Men om ni går förbi kapiten 5 så kommer kapitel 4.   samma sak efter kapitel 5 som då blir 4 :)Då böjrar ka...

Avelstone- Port Angeles 1526 (tider då man trodde på gudar och onda väsen) Adrey satt på en sten bredvid vattnet och spelade lågt på sin gitarr. Han spelade en gammal visa, en känd sådan. Han sjöng lågt till för att inte tappa bort sig i låte...

Kapitel 3 Efter dagens första lektion gick jag med Chloe mot den andra. Matte. Suck. Lektion två varje dag var den ända lektionen jag och Chloe inte hade tillsammans. Den var också den värsta lektionen. Klockan ringde som en varningen att det ...

Kapitel 4 Efter skoldagen åkte jag och Chloe in till Port Angeles för en shoppingtur. Solen lyste starkt och underbart på oss när vi svängde av in på storgatan och fortsatte framåt. Vi stannade vid ett café: ”Det skulle inte skada me...

När vi gick neråt längs storgatan -mot parkeringen- såg jag vem som stod lutad mot hörnet där vi skulle svänga ner. Han hade svarta jeans som gick honom tätt på benen och en snäv svart t-shirt. Han hade sina solglasögon på sig.Jag och Chloe gick f...