Förlåt mig.

Men det har blivit något av ett problem på vissa ställen i inläggen.

När kapitel 3 tar slut så börjar kapitel 5.

Men om ni går förbi kapiten 5 så kommer kapitel 4.

samma sak efter kapitel 5 som då blir 4 :)
Då böjrar kapitel 7. skrolla ner så kommer kapitel 6 efter kapitel 7 :)

Avelstone- Port Angeles

1526

(tider då man trodde på gudar och onda väsen)

Adrey satt på en sten bredvid vattnet och spelade lågt på sin gitarr. Han spelade en gammal visa, en känd sådan. Han sjöng lågt till för att inte tappa bort sig i låten. Den fridfulla morgonsolen lyfte sakta från horrisonten och en man i kavaj och monokell samt en kvinna i en vaniljvit klänning som var snäv på överkroppen och gick ut i en typisk, klassisk volang vid höfterna gick på en grusväg med två blonda barn –En pojke och en flicka - som sprang framför dom.  Barnen hoppsade och skrattade. Pojken hade höga bruna stövlar. Vita byxor var nedstoppade i stövlarna och en blå skjorta med hängslen. Pojken bar även en väldigt mörkblå basker.  Flickan därimot, bar en blekt ljusrosa klänning som slutade vid vaderna. Hennes blonda, lockiga dockhår hängde ända ner till midjan. Pojken var på ett ungefär tolv år medans flickan var några år yngre. Adrey skådade barnen där dom hoppsade fram. Mannen med monokelln tittade på honom och gav honom en typisk, militärisk honör. Adrey nickade mot mannen och vände sig sedan tillbaka till sin gitarr. 

Solen hade nu rest sig och var nästan ända uppe på himlen.  Adrey hade suttit där sedan morgonsolen börjat vakna till. Helt plötsligt började gråa moln komma in från ingenstans. Muller hördes långt ifrån. Han började sätta på sig stövlarna han tagit av sig för att kunna ha fötterna i vattnet. Han såg en blixt där han stod. Han var väldigt nyfiken på vad som orksakade detta oväder, men Adrey vågade inte sätta sig imot gudarna. Han började jogga upp mot grusvägen och mot sitt hem. Blixtar slog ner bara några meter bredvid honom i träden på ängarna. Ett mystikt ljus öppnade ett hål mitt i ovädret och blixtarna upphörde. Ljuset som kom från hålet i målntäcket var så starkt att Adrey inte kunde släppa ögonen ifrån det. Han stannade och stirrade. Han var helt ensam.  Långt uppifrån såg han hur något väldigt litet släpptes ner. Han sprang närmare och stannade mitt under hålet. Saken kom närmare. Blixtar lyste upp hela himlen som i en ring runt hålet. Som ett stängsel, en blixt kom så nära Adrey att han tvingades slänga sig ut ur ringen.  Han var vettskrämd. Blixtarna fortsatte rasa ner runt det öppna hålet i himlen.  Varelsen  -människan – landade med ett lågt duns mitt på gräset. Han låg kvar där. Och en sista gång dundrade blixtar ner från himlen. Värre än alla andra gånger. Sedan var det tyst, Adrey bara stirrade. Och tyst, inom en minut var alla molnen borta och solen sken starkt som om inget hänt.

Mannen –som var klädd i svarta tajta jeans började resa sig upp, sakta men väldigt självsäkert och målmedvetet.  Han gick mot Adrey och stanna någon meter ifrån honom.

”Ditt namn, pojk.” sade mannen.

”Adrey Serry, Hertig av Avelston.” svarade Adrey. Han var vettskrämd, men han visade inte det minsta av det. ”Ditt ?” fortsatte han.

”Var inte så frågvis, Adrey” Sa mannen lågt. ”Jag tänker inte säga mitt namn så fråga inte igen. ” Han lät mordlyster och hotfull. ”Jag vill att du lyssnar på mig. Jag kan göra dig väldigt illa om du avböjer mitt krav.” Mannens kolsvarta ögon stirrade på Adrey. Först nu kunde Adrey se hur mannen som hotat honom såg ut. Adrey drog andan. Mannen var full av rivsår och brännmärken över hela överkroppen. Och hans ansikte, nej, Adrey vägrade kolla efter att ha fått en snabb blick. Det han såg var brännmärken över ögon och mun och över nästan hela ansiktet.

”Du ska nu svära mig din eviga lydnad, förstått pojk!?” Mannen tog några steg framåt och Adrey kände att någonting tvingade honom ner på knä. Som en spark i knävecket.  Men ingen var bakom honom. Hela Adreys kropp började bränna och svida. Han skrek. Mannen gjorde det. Mannen gjorde honom illa. Adrey föll ner på knä och drog sig på magen, bröstet, halsen, ansiktet. Men det var inom honom det sved och brände.

”jag ska, jag ska!” Skrek Adrey och föll ner med ansiktet mot marken och handflatorna framför honom. ”Jag ska.” flämtade han, men det hördes knappt. Smärtan försvann inte, men den avtog tillräckligt för att han skulle kunna fly……. Smärtan kom tillbaka, värre än förut. ”okej, okej, jag ska inte!” Skrek Adrey. Smärtan avtog.

”Herre, jag svär er min trohet och lydnad”kvävde han fram,” jag svär, jag svär” fortsatte han och föll sedan medvetslös ner på marken framför mannens fötter.  Ett leende lekte på mannens läppar innan han vände om och gick.

Avelstone – Port Angeles

Nutid

Jag vaknade av att mamma ropade på mig. Jag förstod på hennes röst att hon hade ropat ett tag och jag skyndade mig att svara.

”Ja mamma? Du väckte mig.”

”Vad gjorde du igår kväll egentligen,du var uppe sent i alla fall. Och Ossy unga dam, sånt här uppförande tolerar jag inte.”

”Men mamma, jag kunde inte somna igår, okej?” Jag var irriterad som en björn som blivit väkt i mitten av vinteridet, men jag skulle inte  ta ut det på mamma, för hon hade ju inte gjort något.

”jaja okej, men nu är det så att Chloe kommer om ungefär tio minuter, hon skulle bli lite sen sa hon, Och nu har du tur att hon blev det, annars hade hon varit här nu. Så upp nu.” Mamma avslutade meningen och gick mot dörren. ”Jag åker nu, puss” Det fanns också ett outalat upp i meningen.

”jaja,” sa jag lågt för mig själv.  ”tjat mamma”.Jag drog snabbt på mig ett par smakfullt blekta jeans och ett litet vitt linne, och sprang ner till köket samtidigt som mammas ord gick upp för mig. Klockan var kvart i nio. Nu hade jag bara fem minuter på mig innan Chloe skulle tuta. Jag sprang till hallspegeln istället - Jag struntade i frukosten- Och drog ut översta lådan, fram med hårbårsten och jag borstade snabbt igenom mitt mörkbruna, platta hår. Jag lirkade upp det i en hårsnodd högt upp på bakhuvudet. Tog skolväska och mobilen i samma hand, gick med snabba steg ut, låste dörren och vände mig om. Chloe satt i bilen på gatan med ett fönster nervevat och väntade. Hon hade radion på väldigt hög volym och hon sjöng med i en komplicerad andra stämma. Jag ställde mig på trappen, tog en djup suck innan jag gick mot Chloe och bilen. Jag satte mig i passargerarsätet och stirrade ut genom rutan. Chloe strök på ett lager läppglans innan hon justerade spegeln och gasade iväg.

”Hej, sorry att jag blev sen.”

”Jag vaknade fem över halv, så jag hade tur att du var sen”. Svarade jag och flyttade händerna från håret till väskan jag lagt i knäet.

Chloe tryckte ännu hårdare på gasen och tryckte upp hennes Saab 9000 till något över 80, vilket var mycket fort för den här sortens bil. Hon tittade ut ur fönster-rutan när hon sa:
”Ny termin då, Ossy..” Började hon. Hon smög sig försiktigt in på Vedergatan som låg bara några kvarter från Avelstone High School. ”Hur känns det?” Frågade hon.

”Chloe, du låter som min mamma.” Sa jag och gav henne ett blendande leende. Hon gav ett mjukt skratt.

”Jag gör det, eller hur?” Sa hon full i skratt. ”Men jag menar efter din pappa och allt.” Fortsatte hon. Nu var hon allvarig

”Men Chloe, du behöver inte…..” började jag men hon avbröt mig.

”Jag vet, jag vet.” Sa hon och suckade. ”Han den nya kommer ju.” Hon gav mig ett leende. ”Ny termin, nya killar.” Sa Chloe tankfullt och knuffade hennes axel mot min. Något sa mig att jag inte ville veta vad hon tänkte på.

”Jag ska nog inrikta mig på studierna. Sista året räknas också, Chlo.” Sa jag och knuffade lekfullt tillbaka.

Hon tog upp handen och gjorde en anknäbb med tummen och resten av fingrarna och började röra dom ihop och ut. Tecken på att jag babblade. Jag slog ner hennes hand och log mot henne innan jag steg ur bilen.

Vi hade kommit fram till skolan och Chloe hade parkerat i en ovanligt smal ruta. Jag upptäckte att bilen bredvid hade parkerat på mitten av stäcket. Chloe Suckade åt bilen bredvid. En kille steg ur bilen och ur passagerar sätet kom en tjej med cheerleading-dräkt. Sophie Ally. Den enda förstaårs eleven som någonsin tagit sig in i cheerleading laget.

Bakom oss kom en blank svart motorcykel. Kille på motorcykeln var klädd i en svart t-shirt som var snäv men ändå fladdrade när han körde förbi. Tröjan blåste bakåt, jag fick en snabb blick på han magrutor. Det räckte för att det skulle börja snurra i huvudet. Killen hade hjälmen bakom sig. Hans Svarta hår var tillrufsat och han hade ett par kolsvarta solglasögon. Han tog parkering bredvid Chloe och tog av sig glasögonen och skakade på huvudet som en hund. Solen hade nästan gått i moln och jag kände en pust komma in och dra över parkeringen. Jag huttrade till och la mina händer på överarmarna. Han kollade på mig. Hans Kolsvarta ögon gav mig en fientlig blick. Men han log åt mig. Så jag visste inte om det var menat elakt eller omtänksamt. Jag började hacka tänder när jag kände några droppar regn på överarmarna.  Chloe satt fortfarande kvar i bilen och hon smetade på ett lager marcara och säkert fyra lager läppglans. Jag suckade och hängde min väska över andra axeln. Jag hade inte släppt hans blick och han hade inte släppt min. Han gav mig ett leende som bara lekte på hans läppar och han hängde sin läderjacka över axeln, tog sin väska och gick mot huvudingången. Men när han kommit en bit stannade han och vände sig om. Våra blickar möttes ännu en gång och han tog upp sin hand och viftade med pekfingret i en gest att komma till honom. Femtiosju procent ville springa och fyrtiotre ville inte alls gå dit. Dom femtiosju procenten vann. jag gick mot honom samtidigt som Chloe gick ut ur bilen. Hon tittade förvånat på mig men när hon såg att jag var påväg mot killen i svart t-shirt log hon och tog sin väska, låste bilen och gick efter mig.

”Hej” Sa jag när jag nästan var framme.

Han bara log. Jag tog hans hand för att skaka den. Han skakade min.

”Ossy, ditt?” ,Sa jag ihopp om att jag skulle få ett namn tillbaka.

”Du behöver inte veta mitt namn” sa han och log mot mig.

Jag stirrade på honom. Chloe gick förbi och drog mig på axeln.
”Fin fångst, Ossy” Sa hon och höjde och sänkte ögonbrynen mot mig. Jag slog henne löst på axeln och log mot henne. Jag kände att jag rodnade. Han såg det också och log mot mig innan han hostade och försökte dölja ett skratt.

 Jag hoppade till när klockan ringde. Chloe hade försvunnit in för länge sedan.

”Det var trevligt att träffa dig” sa jag och log mot honom. Ännu ett leende lekte på hans läppar och han nickade åt mig. Hans blick var lika mörk som hans tröja. Mina instinkter sa mig att det var något som inte var rätt med den här killen. Jag var rädd, väldigt rädd. Jag vände mig om och började gå mot ingången, ovanligt fort.

Han försökte dölja ett skratt.

Jag ignorerade honom och jag bestämde mig för att jag inte ville ha något med denna killen att göra.

 Jag svängde första till höger, kastade en snabb blick bakom mig och såg att killen i svart t-shirt också svängde.

Olalaaaa ’ hörde jag i mina tankar. Efter olalaa kom en buvissling. Jag skakade på huvudet och fortsatte framåt i korridoren.

När jag kom in genom dörren till fysik såg jag Chloe som satt längst fram och hade ställt sin väska på andra stolen. När hon såg mig sken hon upp och tog väska från stolen och ställde den på golvet. Hon gjorde en gest åt mig att sätta mig. Jag gick mot henne och satte mig. Mr Carbel skaka misstyckande på huvudet och skrev på talvan ’ byt platser’ . Han log mot oss. Vi suckade och reset oss upp. Vi log mot varandra och gick mot ett av dom bakre bordet. Vi satte oss vid samma bord bägge två. Mr Carbel Såg på oss och vände säg mot talvan och lade till ’ ni ska inte sitta bredvid samma kompis.’ Vi suckade ännu högre och några vände sig om och stirrade på oss. Jag kastade en snabb blick över rummet och såg Ingen tom plats. Det gjorde inte Chloe heller så vi satte oss ner igen.

”Miss Patch och Miss Welly. Ni satt bredvid varandra förut intesant?” Sa Mr Carbel och log ondskefullt mot oss.

”Men Mr, Det finns inga platser lediga.” Klagade Chloe.

”Då gör vi så här.” Började Mr Carbel och gick mot ett bord på andra sidan rummet. Han tog tag i en tjejs arm och gick mot vårat bord. Han stannade framför mig och jag suckade och reste mig upp och tog min väska med mig. Mr Carbel gjorde en gest åt flickan att sätta sig ner och sedan ännu en gest åt mig att gå till hennes plats. Jag gick och satte mig.

”Orättvist?” Frågade killen bredvid mig. Jag hade inte tänkt på vem jag satt bredvid, jag var för upptgen med att tycka synd om mig själv. Jag tittade upp jag såg honom. Han tittade på mig under tjocka ögonfransar. Han var en decimeter längre än mig. Han var nog runt 1.80 .

”Nu kan jag väl få veta ditt namn eftersom vi ska sitta bredvid varandra ett tag framöver.” jag log mitt sötaste leende och det värkade som om han köpte det.

”Kalla mig Jackson” Sa han lågt och log mot mig. Det var ett retsamt leende som jag inte tyckte om. Jag flyttade stolen så långt bort från honom som möjligt.

Mr Carbel började prata om kemikaliska mixar och jag hörde en i bakre raden säga:
”Hallå Är det inte fysik här? Inte kemi. Jag måste ha gått fel.”
Killen som sade det reste sig upp och började lekfullt gå mot utgången. Alla stirrade på honom. Mr Carbel gjorde en sträng gest åt honom att sätta sig ner och han gick tillbaka till sin plats. Jag och många flera skrattade lågt. Jackson log stort och tittade på sina ihop knäppta händer han lagt på bordet.

Jag koncentrerade mig på vad Mr Carbel sa, men jag kunde inte släppa tanken på att Jackson kollade på mig.

Jag var rädd.

Kapitel 3

Efter dagens första lektion gick jag med Chloe mot den andra. Matte. Suck. Lektion två varje dag var den ända lektionen jag och Chloe inte hade tillsammans. Den var också den värsta lektionen.

Klockan ringde som en varningen att det var fem minuter kvar tills nästa lektion. Vi gick genom korridorerna och skildes åt vid ’Års-kvarteret’ som det kallades. Det var det ända korset mellan korridorerna där man kunde möta människor från år ett och två och tre samtidigt. Och det var nästan varje dag någonting på gång där. Antignen någon som sjöng en sång, spelade ett instrument eller bara ett par killar som fått för sig att dom skulle boxas. På marken. Det var också då det läskigaste hörnet på hela skolan. Jag räknade inte med utegården. Där gick man bara när man skulle till maten. Det var väldigt sällan man såg någon där ute annars. Jag började små springa till matten. Klockan ringde igen. Nu började alltså lektionen. Toppen! Jag skulle bli sen och Mr Crabby skulle få ett anfall. Just som när jag skulle svänga in i klassrummet såg jag Mr Crabby komma gåendes med en TV på ett rullande motiv. Han skulle alltså inte veta att jag var försen. Jag skenupp och ställde mig framför katedern i några sekunder för att kunna hitta en tom plats. Jag gick mot den enda tomma platsen. Bredvid Annie Summerhaim. Hon log åt mig och flyttade sina böcker lite mer än nödvändigt åt sitt håll. Jag log tillbaka och satte mig där.  En ihopknycklad pappersbit kom flygande bakifrån och träffade mig rakt i huvudet samtidigt som Crabby kom ingåendes. Jag vände mig snabbt bak för att se vem som kastade lappen, men ingen gjorde något tecken. Jag tog upp den och läste den:

Fest klockan 20-02

5th Park Avenue.

Be there.

J

Jag knycklade ihop lappen och vände mig om. Jag höll upp tummen i en gest för att säga jag kommer och kollade två rader bakåt. Där satt Jackson och kollade på mig med inbjudande blick.

Jag vred genast min tumme neråt och glodde på honom. Han tittade på mig och log. Sakta åkte min tumme tillbaka upp. Han log ännu större och skickade en slängkyss mot mig. Jag satte fram handen jag låtsades fånga kyssen tog den och stoppade den i fickan och vände mig om. Mr Crabby kollade på mig. Sedan vände han sig om och började skriva på tavlan igen.  Jag vände mig om och räckte ut tungan mot Jackson som blinkade åt mig. Jag vände mig om och försökte ignorera honom. Jag började istället anteckna vad Mr Crabby sade. Det var inte nödvändigt, men det fick mig att tänka på annat. Helt plötsligt dök en bild upp i mitt huvud. Jag låg i en röd säng. Men Jackson lutad över mig. Hans svarta T-shirt låg på golvet. Han såg på mig. Han hade ljusgråa mjukisbyxor på sig. Jag hade en ljust rutig väldigt stor skjorta och ett par mörka tight. Våra läppar mot varandra var oförklarigt rätt på något underligt sätt. Våra läppar tryckte mot varandra igen och igen. Vi rullade runt, och runt igen. Han öppnade en knapp i min skjorta. Jag blundade och skakade på huvudet. När jag tittade var jag i klassrummet. Jag vände mig om och såg jackson titta på mig med ett leende som lekte på hans läppar. Hans Fientliga, men helt underbara läppar.

Kapitel 4

Efter skoldagen åkte jag och Chloe in till Port Angeles för en shoppingtur. Solen lyste starkt och underbart på oss när vi svängde av in på storgatan och fortsatte framåt. Vi stannade vid ett café:

”Det skulle inte skada med en liten belöning för vårt hårda arbete, eller hur Ossy?” Hon knuffade till mig på axeln och log. Jag tittade på henne och log tillbaka.

”Vad vill du ha då?” frågade jag.

”Glass” Sa Chloe tankfullt och slickade sig om munnen och såg på mig med busiga ögon. Jag skrattade åt hennes min och vi gick in. Det hördes en liten plinga när vi öppnade dörren och expiditen log inbjudande mot oss.

”Vad kan jag stå till tjänst med?” Frågade hon och på hennes namnbricka stog det att hon hette Erica.

”Jag tar en Ben and Jerrys, tack.” Sade chloe och tog upp plånboken ur väskan.

Chloe gick ur kön och ställde sig på sidan när Erica gick och tog upp glassen och gav den till henne.

”Jag tar ett bord därute, Ossy.” Sa hon till mig och gjorde en gest mot borden där ute. Jag nickade och gick framåt i kön.

”Jag tar en kopp kaffe och en….. sådan kaka.” Sa jag och pekade på en liten kaka med små chokladbitar i. Expiditen log åt mig och tog fram en kaka och la den på ett vitt porslinsfat.
Hon gick sedan och tog fram en kopp, fyllde den med kaffe och gav den till mig.

”tjugosju kronor, tack.” Sa hon och väntade. Jag tog fram tretio kronor och gav henne.

”Behåll växeln.” Jag log mot henne och hon log tillbaka. Jag tog mitt fika och gick ut mot uteborden. Jag såg chloe på långa vägar. Hon hade tagit ett bord under ett parasoll.

Jag vände mig om och tittade ut över storgatan som gick bredvid caféets kant. På andra sidan gatan gick en Lång, brunhårig pojke med en ljusblå skjorta och turkosa shino. Han höll i handen med en blond kortare flicka med en stor gul skjorta och vita tights. Jag antog att skjortan var killens. Dom vände sig mot varandra och nu höll dom varandra i bägge händerna. Deras läppar möttes i en mjuk, öm kyss. Sedna vände dom sig och fortsatte gå runt hörnet.

Jag fick en snabb blick av min dagdröm i klassrummet, mina läppar trycktes mot Jacksons. Hans läppar tryckte lika hårt tillbaka och jag flätade in fingrarna i hans mjuka, rena, rufsiga kolsvarta hår.

Den ända skillnaden var att mitt linne låg på golvet. Jag hade nu istället för ett par tights ett par blekta ljusblåa jeans-shorts som nådde mig till början av låren. När våra läppar bröt kontakten flyttade han sina till min hals och jag andrades häftigt. Jag knäppte häftigt upp en knapp på hans skjorta. När han kände min beröring blev mina läppar väldigt upptagna. Mina fingrar tryckte hans kropp mot min.

Jag skakade åter igen av mig minnen och låtsades trycka upp två fingrar i halsen.

”Vad gör du?” Frågade Chloe. Hennes röst var lite förvånad men mest road.

”Nej,  inget.” Sa jag och skratta åt hennes ansikts uttryck.

Jag blev plötsligt påmind om festen ikväll och funderade om det var något att gå på. Om jag berättade för Chloe hade jag inte haft något val. Då hade jag varit tvungen att gå.

”Du Chloe….” började jag, men tvekade.

”Vad?” Frågade hon och lät väldigt frågvis, vilket var väldigt likt henne.

”Det är fest ikväll….” Började jag och rörde om med skeden i mitt orörda kaffe. Jag lyfte på blicken och tittade på henne. ”På 5th park avenue. Det skulle vara kul att gå dit och se vad det är.” Sa jag och försökte låta så uppspelt som möjligt.
”Oss, du har väl inte bokat upp dig ikväll? ”Sa hon och jag förstod att hon inte väntade sig något svar, för på direkten fortsatte hon, ” För du och jag har en fest att gå på ikväll.” Sa hon och log mot mig. ”Vilken tid var det då?” Undrade hon och slickade av skeden. Först då upptäckte jag att hon ätit upp sin glass. Hon tittade på min glass.

Jag skrattade mjukt. ”Det är klockan åtta.” Jag log åt henne.” Ta den du” Jag blinkade med ena ögat åt henne och jag såg hennes ansikte skina upp. Hon kastade sig över kakan och  blinkade tillbaka. Hon påminde mig om Jackson. Hans ömma, underbara, oerhört farliga läppar. Jag kom genast på att Jackson skulle vara på festen ikväll och slog mig tre gånger för pannan. Chloe märkte ingenting, hon var helt uppslukad av att slicka sig på fingrarna efter kakans smulor.

”Kom, kakmonstret..” Sa jag och log mot henne samtidigt som jag reste på mig och hängde väskan över axeln”…Vi åker hem.” . Jag tog upp Påsen från ’Alex Underwear’ Där jag och Chloe hade hittat en varsin bh.

När vi gick neråt längs storgatan -mot parkeringen- såg jag vem som stod lutad mot hörnet där vi skulle svänga ner. Han hade svarta jeans som gick honom tätt på benen och en snäv svart t-shirt. Han hade sina solglasögon på sig.Jag och Chloe gick fram -mot honom- och jag bromsade in så jag nästan stannade när han tog steget fram mot oss.

”Ehm… Vi möts vid bilen.” Sa Chloe och tittade på mig som i en fråga om det var det jag ville. Jag hade värkligen ingen lust att vara ensam med Jackson. Jag var rädd att jag skulle försöka med någonting som skulle leda till min fantasi. Men jag nickade och bet mig själv i läppen. Chloe vände sig om och nästa hoppsade neråt i bakcen mot parkeringen.

Han log åt mig,  och helt plötsligt stog jag närmast väggen, vilket jag inte gjorde nyss.

”Hej” Sa han och ställde sig så nära mig som det gick.
Jag ställde ner påsen med bh:n i och log.

”Hej” kom det ur min mun i en viskning.

”Vad har du köpt?” Frågade han, och det lät som om han var intresserad på riktigt.
”Inget viktigt.” Sa jag och försökte göra honom upptagen med mig istället för att få för sig att titta i påsen där bh:n låg.
Han stod fortfarande nära mig. Läskigt nära mig. Jag var tvungen att titta uppåt för att kunna se hans solglasögon. Jag irriterade mig på dom, vilket var konstigt att jag gjorde.

”Ta av dom.” Slank det ur min mun. Han Tog av dom och hängde dom i kanten på tröjan framför halsen. Han tryckte upp mig lite mera mot väggen och kom så nära att jag började flämta. Jag kände mig livrädd- men samtidigt hundra procent trygg på Jackson. Halva jag ville ursäkta mig och springa med huvudet först. Andra halvan ville skippa sabbpratet och hoppa direkt till säng scenen.

Han log och tog tag i mina armar. Han lyfte upp dom och la dom på sina axlar. En hand på varje axel. Och innan jag visste ordet av så hade han kommit ännu närmare -hur det nu var möjligt- och jag drog mina fingrar genom hans hår. Hans läppar nafsade lätt i huden vid min vänstra axel.

 Jag ville gå. Hela mig ville gå därifrån. Jag försökte slinka ur hans grepp. Men den planen sprack lika fort som den kommit. Det fanns bara ett sätt att ta mig därifrån. Jag lyfte snabbt upp hans huvud och pressade mina läppar mot hans. Ena hans hand tappade fästet om väggen och jag tog min chans. Jag bröt kyssen. Och började gå därifrån. Ett leende lekte på han underbara läppar och jag upptäckte först nu att jag inte njutit av kyssen. Men sanningen var att jag knappt kunde hejda mig. Jag ville ha mer.

”Ehm… Du glömde din…” Sa han och tog upp påsen och tittade i den. Jag slog mig för pannan.”… bh från…” han stängde påsen och tittade på utsidan av den ”… Alex Underwear…” Det lät som en fråga. Hans leende var nu större än någonsin. Jag gick fram och försökte låtsats att jag hade någon värdighet kvar.

”Kommer du ikväll?” Frågade han och lade sina starka händer på mina armar. Jag nickade.

”Chloe tvingar mig.” sade jag.

Jag tänkte vända mig om och gå. Men den planen sprack den också. Innan jag ha slita mig från hans grepp hann han kyssa mig på hjässan - länge – och le mot mig.
Jag tog tag i påsen och sprang mot parkeringen.

Kapitel 6

Jag var hemma hos Chloe tillsammans med henne någon timme innan festen började. Vi hade bytt om och sminkat oss. Både jag och Chloe hade på oss våra nya bh:ar.

”Chlo!” Ropade jag.

Jag hörde steg från övervåningen. Steg som kom neråt från trappen.
”Ja?” Frågade hon.
”Vi måste åka nu om vi ska hinna.” Sade jag och slog på min arm där man brukar sätta armbandur.

”Jag kommer.” Kvittrade hon. ”Men Oss, kom ihåg att fint folk kommer aldrig sent. Det är alla andra som är tidiga.” Sa hon och blinkade åt mig innan hon pep upp igen. Två minuter senare kom hon ner igen. Jag busvisslade åt henne och hon busvisslade tillbaka. Vi fnissade och sprang ut till bilen. Det hade börjat komma några droppar.

Bilen startade och hon gasade iväg. ”Brum brum” Sa Chloe och låtsades vara ett litet barn samtidigt som hon körde.

När vi kommit fram och parkerat någon gata längre ner, eftersom det var väldigt fullt på gatan närmast 5th park Avenue, hörde vi musiken. Vi gick längs gatan och svängde in på Park Avenue Street. Vi letade efter huset med en femma och efter huset med musiken. Samma hus.

Vi gick in och den första jag såg var Sophie Ally. Hon glodde på mig, jag glodde tillbaka.

”Kom” Sa Chloe ivrigt och tog min hand och drog med mig genom huset. När vi kom in i köket såg vi en bardisk med en bartender. Jackson. När Chloe såg honom började hon små springa mot honom. När vi kom fram hälsade Chloe hastig innan hon sa:
”Här är kvällens första hållplats.” Hon log mot mig. Jag rodnade mycket. Väldigt mycket. ”Jackson, ta väl hand om min pingla, okej?” sade Chloe Hotfullt men ändå hoppfullt.

”Det ska jag” Sa han och log mot henne. Chloe blinkade åt honom och gick vidare.

”Hej” sade han och han tog mig i sin famn och böjde sig ner för att kyssa mig. Jag hade inte bestämt mig än så jag la ett finger på hans mun och vände mig med ryggen mot honom för att dölja min glädje. Han ställde sig så när så min rygg nudde hans mage och bröstkorg. Han la armarna runt min mage och började gå framåt. Vi gick mot trappen och upp. Det såg inte ut att vara lika mycket folk där uppe så jag stretade imot.

”Där sprack den planen.” Sa Jackson och log mot mig, Men han backade ner igen och vi gick vidare genom huset tills vi kom till en lite mera avskilld plats. Hans sovrum.

Kapitel 7

Mitt i rummet stod en svart säng med rött överdrag. Precis som i mina fantasier.

”Du måste skoja med mig…” Sa jag så lågt att han egentligen inte borde ha hört det. Men det gjorde han.

”Nej?” sa han, det lät som en fråga det också.

”Jag stannar här.” Sa jag och han släppte mig och gick och satte sig på sängens kant.

Jag försökte se bestämd ut så jag lade armarna i kors. Han skrattade mjukt. Toppen! Nu såg jag ut som en unge!

Han suckade och reste sig upp och gick fram till mig där han Lade sina armar runt mina höfter.  Åter igen böjde han sig ner mot mig. Jag slank ur hans grepp och gick fram till sängen. Han vände sig förvånat om.

Jag la mig i mitten av sängen med armarna utsträckta. En tydlig inbjudan åt honom. Han bara stirrade.

Nu var det jag som suckade, reste mig upp gick fram till honom och flätade fingrarna i hans hår när min blick skjöt av åtrå, liksom hans redan gjorde. Våra läppar rörde vid varandra, mjukt, men inte mycket. Bara en nudd. Sedan hände allt så snabbt. Han lyfte upp mig och jag lindade mina ben runt hans midja. Hans läppar började skoningslöst kyssa min hals. Han släppte ner mig. Jag drog honom närmare samtidigt som jag backade mot sängen. Jag hade bestämt mig.