Kapitel 15

Tisdagen rusade förbi som en struts med en leopard efter sig. Och jag hade tagit ledig från skolan, jag mådde dåligt. Jag ljög om att jag hade influensan. Och Onsdagen gick väldigt långsamt, trotts att jag kanppt gjorde någonting på hela dagen. Jag stannade hemma onsdagen också. Jag vaknade –och då var klockan halv tolv på förmiddagen. Jag gick ner och gjorde lunch. Sedan slank jag ner framför tv och satte på en kanal som inte hade nyheter. Jag ville komma bort från den tanken i mitt huvud. Tänk om han inte fanns kvar. Tänk om han var dödligt skadad. När jag kollat på tv hade klockan hunnit slagit fem på eftermiddagen och jag reste mig. Mamma skulle komma hem snart, det var på tiden att hon fick något riktigt gott att äta. Jag kollade mina sparpengar, jag hade så det räckte.  Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till mamma.

Middag på Ming’s Palace.
Ska vi säga klockan 7?

och tryckte på skicka. Några minuter senare surrade det i min ficka och jag ryckte upp mobilen.

Låter toppen. Jag bjuder.

Älskar dig, kram mamma.

Jag gick in jag satte mig och läste tidninge i köket. Något jag aldrig gjorde om jag inte försökte tt förspilla tid. När klockan började närma sig tjugo i sju tog jag mina hus nycklar, tittade så allt var släckt och sedan gick jag ut och låste dörren.

Hela vägen till Ming’s hade jag en konstig känsla av att någon förföljde mig, jag kastade flera gånger oroliga blickar bakåt men såg aldrig någon. När jag kom fram till Ming’s såg jag mammas bil stå utanför resturangen. Jag sprang in och stannade i hallen. Jag tittade mig omkring och såg mamma vid ett bord längre bort.

”Hej älskling.” Sa mamma och ställde sig upp för att krama mig. Jag kramade tillbaka och vi satte oss ner.
”Jag bjöd hit Zac .” Hon tittade på mig under långa ögonfransar.

”Okej,” Sa jag och ryckte på axlarna och tog upp menyn. Hon såg min svartsjuka.
”Älskade barn. Han kommer inte ta din plats, ingen kommer ta din plats. Jag kommer älska dig mer.” Hon smekte min kind. Jag tog tag i hennes hand.
”Det vet jag mamma. Nu beställer vi.” En servitris dök upp runt bardisken och gick mot vårat bord, beväpnad med penna och block. När han kom in i ljuset såg jag vem det var.

Du måste skämta med mig! Skrek min hjärna till sig själv.Jag suckade och slog huvudet för pannan. När han kom fram till bordet tittade vi länge på varandra. Sedan harklade mamma sig och Jackson fick något nyss att tänka på.

”Hej och välkomna till Ming’s palace, jag kan ta er beställning.” Sa han och tittade på mamma.

”vi vill ha tre bufeér.” Hon log vänligt mot honom. Och han log artigt tillbaka.
”Då är det bara att ta för sig.” Han tittade på mig. ”Ossy, kan du komma ut lite grann?” Sa han.

”Jag kommer snart, mamma.” Sa jag. Han tog min hand och ledde mig ut till baksidan av restaurangen.  Han försökte få ut någonting ur munnen, ord, men på något konstigt sätt var han arg, nej han var inte arg. Han var vansinnigt arg.

”Du är tillbaka!” Skrer jag och kastade mig om hans hals.
”Jag är inte mänsklig.” Sa han. Han höll mig fortfarande i sina armar. Det tog ett tag för mig innan jag fått in orden och då började jag gapskratta. Han bara glodde på mig.  
”Ossy lyssna nu. Jag är inte mänsklig, och det finns folk som vill döda mig. Jag älskar dig. Du är allt jag någonsin kunnat drömma om, och mer. Men jag kan inte utsätta dig för en sådan här fara. Jag bara kan inte.
”Vadå för fara?” Nu hade jag samlat mig och förstod att han var seriös.”Och om du inte är mäsklig, vad är du då.”

”Jag är en…” Hela han började skrika och han ställde sig ner på knä. Hans ansikte var förvridet av smärta.
”Jackson!” Skrek jag och föll ner på knä framför honom.
”Gud” kvävde han fram.

”Jag klarar mig. Ostreena Vanessa Patch. Jag älskar dig.”

”Jag älskar dig med.” Sa jag och kysste hans nästan livlösa läppar, jag kände honom kyssa mig tillbaka, snabbt innan hans läppar, innan hela han blev medvetslös.

När jag sprang in för att hämta mamma satt Zac vid bordet och log mot mig. Det var inget snällt leende. Det var ett ondskefullt leende. Jag bestämde mig redan då att han hade något att göra med Jacksons plågor och att jag inte skulle gilla honom.

Jag gick och satte mig.

SLUT PÅ BOK ETT.

Skriven av Dora Jansson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt mig.   Men det har blivit något av ett problem på vissa ställen i inläggen.   När kapitel 3 tar slut så börjar kapitel 5. Men om ni går förbi kapiten 5 så kommer kapitel 4.   samma sak efter kapitel 5 som då blir 4 :)Då böjrar ka...

Avelstone- Port Angeles 1526 (tider då man trodde på gudar och onda väsen) Adrey satt på en sten bredvid vattnet och spelade lågt på sin gitarr. Han spelade en gammal visa, en känd sådan. Han sjöng lågt till för att inte tappa bort sig i låte...

Avelstone – Port Angeles Nutid Jag vaknade av att mamma ropade på mig. Jag förstod på hennes röst att hon hade ropat ett tag och jag skyndade mig att svara. ”Ja mamma? Du väckte mig.” ”Vad gjorde du igår kväll egentli...

Kapitel 3 Efter dagens första lektion gick jag med Chloe mot den andra. Matte. Suck. Lektion två varje dag var den ända lektionen jag och Chloe inte hade tillsammans. Den var också den värsta lektionen. Klockan ringde som en varningen att det ...

Kapitel 4 Efter skoldagen åkte jag och Chloe in till Port Angeles för en shoppingtur. Solen lyste starkt och underbart på oss när vi svängde av in på storgatan och fortsatte framåt. Vi stannade vid ett café: ”Det skulle inte skada me...