Kapitel 8

Söndag, tänkte jag. Jag blundade fortfarande. Och jag började sakta få minnenena från igår tillbaka. Jag slog mig för pannan när jag kom ihåg vad jag hade ägnat natten åt. Jag öppnade ett ögat och tittade upp i taket. Jag låg på sidan och Jackson låg bakom mig. Jag visste inte om han sov men han borde väl ha sagt någonting om han var vaken så jag tog en snabb glimt ner i täcket. Jag hade trosorna på mig. Tur! Skrek det imon mig.

”Vi kom aldrig så långt.” Sa han lugnt och la sina armar runt min mage. Jag hade inte tänkt så långt, men jag hade bh:n på mig också. Jag drog i ena axelbandet och släppte det så det lät när den slog imot min axel. Han forstod att jag ville ha en förklaring, så han lade hakan på min axel:
”Så lång kom vi men jag satte på den igen.”

Jag snurrade häftigt runt och blängde på honom. Han log åt mig.

”Vadå du satte på den igen!?” väste jag. Jag hade tänkt fortsätta men hans läppar avbröt mig när dom trycktes mot mina.
”Frukost?” Frågade han samtidigt som han gick ur sängen, fram till en byrålåda. Han drog ut den och slängde en stor svart skjorta mot mig. Jag tog inte imot den. Den landade på golvet. Jag satte mig sömningt upp ur sängen. Han log.

” Kom till köket när du är klar. Dusch och badrum rakt över korridoren.” Sa han, kysste min hjässa och försvann sedan mot köket.

När jag duschat, satt på mig hans stora skjorta, letat upp alla mina kläder som låg vart som helst i hans rum och satt upp håret i en knut på huvudet tassade jag barfota genom den långa korridoren mot köket. Där möttes jag av doften av nygräddade pannkakor. Jag tassade fram till honom och la mina armar runt han bara midja. Han hade bara sina gråa mjukisbyxor på sig. Hans magmuskler tog andan ur mig och jag kysste han axlar. Han vände sig om, lade sina armar runt mina höfter, och åter igen lyfte han upp mig och jag lindade mina ben längs hans midja. Han kysste mig mjukt men underbart.

”Te amo.” viskade han mot mina läppar. Sedan blev dom upptagna igen.

Jag hade ingen aning om vad det betydde, men vilket språk det än var på så lät det väldigt vackert. Så jag bestämde mig för att gilla det ordet och när han sa det.

Kapitel 9

Jag satte mig vid bardisken och Jackson serverade mig en tallrik med två pannkakor på. Jag gick till kylskåpet och tog fram en öppnat mjölkpaket. Han överasskade mig med en kyss på sidan av halsen. Han lade hakan mot min axel.

”Jag skulle kunna vänja mig vid det här.” Sade han och fortsatte kyssa min axel mjukt.

”Vi vad?” Frågade jag och ett stön slank ur mig. Jag la handen framför munnen. Han skrattade mjukt.

”Att ha dig här.” Sade han sedan och snurrade runt mig. Hans hand gled från min kind, nerför halsen och stannade vid mitt hjärta. Sedan kysste han mig. Mjuk, underbar och farligt. Jag tog hans hand och gick mot soffan. Han följde villigt med. Han satte på tv:n och satte sig ner. Jag lade mig i soffan och la mitt huvud på hans lår. Han smekte min kind om och om igen. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen som låg på bordet bredvid soffan. Han sträckte ut armen och tog tag i den. Han gav den till mig. Jag började zappa mellan kanalerna och stannade när jag kom till kanal 5 där dom visade ’Desperate Housewifes’. Jag suckade lyckligt och koncentrerade mig.

”Skitprogram” Sade Jackson och log mot mig.
”Vad föredrar du då?” Frågade jag stöddigt och boxade till honom på axeln med knytnäven.

”Jag vet inte…” sade han och drog mig på sidan av magen. ”Sånna här sortens program, kanske.”
Sade han och drog handen över min bröstkorg .Jag satte mig upp och attackerade honom. Jag tryckte mina läppar mot hans. Hårt. Han tryckte tillbaka och jag lade mig med ryggen på soffan.

Kapitel 10

”Vad är det för dag idag?” Frågade jag Jackson sömnigt. Jag låg fortfarande i soffan, klockan började närma sig sju på kvällen.
”Söndag.” Sa han, ”Vadå då?” Han smekte min kind.

”Jäklar!” Skrek jag hoppade upp ur soffan. ”Det är ju skolan imorgon, och jag har inte varit hemma på hela dagen!” Jag snurrade runt mot honom. ”Varför har du inte sagt något!?”

Jackson höll upp sina öppna händer.

Jag sprang till hans rum, drog på mig kläderna och sprang mot dörren. När skulle bromsa in för att kunna ta på mig mina röda converse-skor la han en hand runt min midja och snurrade runt mig så jag trycktes mot hans bröstkorg.

”Jackson…” Började jag och Försökte mig långsamt vrida mig ur hans grepp. Han tryckte mig hårdare mot honom och kysste min hals.

”Ossy..” Började han, ” Du är min.” Han var väldigt uppriktig. ”Ossy. Du är bara min. Bara min.”
”Jag vet.” Sa jag lågt och log mot honom. ”Jag är din, Jackson. Din ”

Jag tryckte ansiktet mot hans bröst och andades in hans personliga doft. Sen Tog jag väskan över axeln och sprang till närmaste busshållsplats.

När jag kom hem hörde jag telefonen ringa och sprang mot hallen:

”Hallå?” Andades jag.

”Ossy?” Frågade mamma.

”Hej mamma.” Jag försökte låta lättad och hoppades att hon inte visst vart jag varit inatt.

”Vart var du igår kväll?  Du kom ju aldrig hem.” Hon lät orolig men inte arg.

”ehm…” Jag föröskte snabbt komma på någonting att säga, ” Jag däckade hos Chloe, förlåt.”

”Jag är inte arg Ossy. Det spelar ingen roll vart du sov, Jag var inte heller hemma ikväll.”
Hon lät försiktig.
”Mamma, är det något du vill berätta?” Frågade jag henne och gick henne till mötes.

”Ja faktiskt så är det det.” Började mamma och sedan sa hon uppriktigt: ”Jag har en ny pojkvän och jag hoppas att det inte gör något med dig?”. Oj, det var jag inte berädd på.

”ja mamma…” Började jag. ”Det här kom som en chock, värkligen.. men…” Jag tänkte efter.

”Men..?” Frågade hon hoppfullt.
”Men mamma, det är såklart att det är okej med mig om han är vad du vill ha.” Sa ajg och log när hon andades lättat.

”puh..” sa hon, ” Jag trodde att du skulle säga att du kommer hata honom vad han än gör.”

”Det vet man aldrig.” Sa jag ondskefullt.
”Okej, men nu ska vi prata dig och killar, hittat någon?”
Mamma och jag var mer bästa kompisar än mamma och dotter, och vi älskade att prata om pojkar, kärlek, vänner och allt som hörde till det ämnet. Och det vi  berättade var jämt så spännande att den andra var lika uppjagad som den som berättade.

”ehm.. jaa faktiskt..” Började jag och undrade om jag kanske kunde lätta lite på trycket och hoppades att jag inte skulle behöva träffa Jackson i smyg.

”Vem?” Gick mamma på.

”Han är ny, började denna termin, du känner honom inte.” Försökte jag.

”Hans namn” Mamma blev helt plötsligt väldigt nyfiken, men det förvånade mig inte.

”Jackson.” sa jag snabbt utan att tänka mig för.

” Är det hans förnamn eller han efternamn?” Frågade hon och lät förrvirrad.

”Hans förnamn….. Tror jag.” Sa jag samtidigt som jag hörde en knackning på dörren.

”Jag har säkert inget imot honom, men jag skulle vilja träffa honom innan ni går för långt, Ossy….” Började hon men jag avbröt henne.

”ehh.. mamma? Det knackar, kan du vänta lite bara?” Frågade jag frånvarande.

”Absolut.” Sa hon snabbt.

Jag gick mot dörren och tittade ut geom kikhålet.

Jackson.

Jag öppnade försiktigt dörren.

”Ja?” Frågade jag och hade bara öppnat dörren en decimeter.

”Ehm..” Sa han och det lät lite som han rodnade, men det kom ingen färg på hans kinder.

”Du glömde din hårborste.” Sa han och höll upp min stora, svarta borste, jag stack ut handen och han gav den till mig.

”Tack.” Sa jag och satte luren mot örat. Jag öppnade dörren mera. Han tog ett litet steg framåt och jag tryckte min hand mot hans bröstkorg för att hålla honom på avstånd. Han stannade. Jag tog ner armen och pekade på telefonen som satt vid mitt öra.

”Mamma?” Frågade jag.

”Ja?” Sa hon snabbt. ”Vem var det?” Hon lät orolig.

”Det var ingen speciell..” Började jag. ”Det var Chloe, jag hade glömt min hårborste.” Sa jag och såg Jackson lyfta på ena ögonbrynet. Jag öppnade dörren helt, gjorde en gest åt honom att kkomma in och gick mot köket. Han gick in, stängde dörren och gick långsamt mot köket.

” Nu ska jag vara med Chloe, mamma. Vi hörs senare, okej?” Frågade jag.

”Okej, hejdå gumman.” Sa hon och jag hörde att det bröts, jag lade på och lade telefonen på köksbänken bredvid mig. Jag snurrade runt. Han stod mitt imot mig, bara några decimeter ifrån mig.

”Nu.” Sa jag och tog en dramatisk paus. ”Är det din tur.”

Han tog mig i sina armar och kysste mig mjukt på munnen.

Vi gick in till soffan och satte på en film.

Vi småpratade lite om allt möjligt.

Sen sade han:
”jag måste åka bort några dagar.”
”Vart?” Frågade jag oroligt.

”ja du..”började han.” om jag berättar det måste jag döda dig.” Han tittade på mig och log. Han strök bort en hårslinga som rymt från min hästsvans och lade den bakom örat.

”Men jag är tillbaka lagom till torsdag.” sa han och gjorde en slängkyss mot mig. Jag låtsades ta imot den och lade handen mot hjärtat.

Han log.

”Mamma kommer om tio minuter, och jag sa att du var Chloe…” Jag tänkte fortsätta, men han fällde en snabb kommentar.

”jo, jag hörde det. Varför berättade du inte att det var jag?” Frågade han.

”Min mamma är väldigt frågvis. Desto mindre hon vet, desto bättre.”
”på så vis.” Sa han och tittde på mig.

Jag låg lutade mot hans axel.

”.. I vilket fall som helst så måste du åka nu.” Sa jag och puttade upp honom ur soffan och mot dörren.

När han gått i skorna och hängt sin tjock tröja över axeln vände han sig om och kysste mig underbart. Men livsfarligt. Jag blev vettskrämd, men lät mig bli kysst. Den var för laddat.

Vi kysste i säkert en halv minut innan han släppte mig. ”Det där borde räcka för att jag ska klara mig tills på torsdag.” Sade han och log stort mot mig. Jag log tillbaka.

”hejdå.” sa han och kysste min hjässa.
”Hejdå.” Sa jag och stod och kollade efter honom när han gick ut till motorcykeln och gasade iväg.

Jag gick ut till köket och tog framen stekpanna som jag ställde på spisen. Jag tog ut några varmkorvar ur kylen och slängde dom på stekpannan.När jag hörde en nyckel skramla i låset skyndade jag mig oc ställa fram två tallrikar och två glas. Jag ryckte ut två gafflar och två knivar och dukade fram dom.

”Älskling?” Ropade mamma.

”Här inne” Svarade jag och sprang ut i hallen innan hon ens kommit in. Jag jälpte henne ta av ennes kappa och hängde upp den på en galje innan jag gav henne en bamsekram.

”Någon har visst saknat mig?” Skratta hon.

”Du anar inte.” Sa jag och pussade henne på kinden.

”Jag är vrålhungring. Du har inget färdigt?” Frågade hon oc hennes kinder blev rödare.

”Jag stekte korv och pommes frites. Tänkte att du kanske ville ha.” Sa jag och log mot henne.  Jag vände mig om och gick till köket.

Hon tog av sig sina klackskor och gick sig mot köket. Jag fyllde en kanna med vatten och ställde den på mitten av bordet. När hon svängde runt hörnet såg hon det redan dukade bordet och hon log samtidigt som hon satte sig ner på sin stol.

”Varsegod” Sa jag och log mot henne samtidigt som jag serverade maten. När on börjat äta satte jag mig också ner och åt. Det var mamma som drog upp det.

”Vad gjorde du och Chloe förut då?”
”Vi kollade lite på TV och poppade popcorn.” Det var sant. Det var ju inte Chloe som var här. Men Jag och Jackson hade kollat på tv och poppat popcorn. Den tomma påsen låg i papperskorgen och var troligen ännu lite varm.

”Var det bara ni?” Mamma lyfte på ena ögonbrynet.

”Ja.” Sa jag och tittade ner i maten när jag rörde om med gaffeln. Mamma suckade.
”Ostreena…” Började hon. Mamma utalade aldrig mitt riktigta namn. ”Jag vet att det var en pojke i huset, han glömde sin tjocktröja.” Hon tittade mot hallen där jag såg hans mörkblåa luvtröja ligga på golvet. Han måste ha tappat den.
”Mamma, jag…”
”Ta det lugnt. Det är okej.” Hon log mot mig. ” Men nästa gång kan du väl säga att han är här istället för att ljuga? Jag förstår att du kanske inte vill berätta om alla dina pojkvänner för din pinsamma mamma, men jag vill faktiskt veta och om jag ska kunna skydda dig är det viktigt också.” Hon tittade mig i ögonen.

”Vad var det han hette?” Frågade hon och log.

”Jackson.” Svarade jag.

”Och vad gjorde du och Jackson då?” Hon höjde och sänkte ögonbrynen.

”Som jag sa, vi tittade på tv och poppade popcorn.”
”Jasså du.” Sa hon och log ett ondskefullt leende. ”Dom smaskiga detaljerna.” Hon log.

”Det finns inga smaskiga detaljer… Vi kysstes inte..” Jag tittade neråt.

”Inte det, säger du..? Inte alls?” Hon log mot mig.

”Nej” Sa jag. Hon tittade på mig.” Okej, kanske lite” medgav jag och kände mina kinder hetta till. Hon fortsatte kolla på mig. ”Okej vi kysstes mycket, okej?” Frågade jag och mina kinder blev rödare. Hur var det möjligt?

”Jag tänkte väl.” Sa hon och log. Hon tog upp sin tallrik och tittade på mig ,” Är du klar?” Frågade hon. Jag nickade och hon tog min tallrik och stoppade in dem i diskmaskinen.

Kapitel 13

”Kan du inte ta med honom hit någon dag?” Frågade hon och när vi satt oss i tv-soffan och slagit på ’so you think you can dance’.
”Jackson är borta tills på torsdag, mamma. Men kanske efter det.” Jag tittade inte på henne när jag sa det.

”Åh ja! Skrek mamma och glodde på skärmen.

”Vad?” Frågade jag men jag hann knappt avsluta meningen innan hon Hyschade mig och sa:
”Vanessa och Seth, tyst!”
Jag log, Vanessa och Seth var mammas favoritpar. Mitt favoritpar var Link och Amber. Dom hade mer moder dans medan Vanessa och Seth hade skum jazz aktig stil. Jag suckade och himlade med ögonen.

Jag sov som en stock och vaknade av att mamma skrek på mig. Igen.

”Ossy! Är du vaken gumman?”
”mmmhhh…” Mumlade jag och vände mig i sängen och lade kudden över huvudet.

Klockan var åtta. Dags att gå upp. Jag reste mig upp och gick mot spegeln. Som dom andra dagar fick mitt bruna hår hänga platt och rakt på sidorna av mitt ovala ansikte. Jag gick ner till köket och tryckte i mig en macka och ett glas iskall mjölk. Det isade i mina tänder men jag var för trött för att bry mig. Jag gick och satte mig framför tv:n för att förspilla tid innan Chloe skulle komma. Hon kom klockan tjugo i nio, och hon var bara halv nio när jag var klar. Det var inget att kolla på så jag tryckte fram nyheterna där jag fick höra:

”Klockan halv 8 i morse krockade fyra bilar och en motorcykel i en rondell söder om Alevstone. Tre av bilarna var det barn och vuxna i, i en bil en kvinna i tretioårs åldern, och på motorcykeln satt en mörkhårig pojke i tjugoårsåldern, något yngre är troligt. Polisen kan inte publicera några yttligare detaljer innan de vet säkert.”

”Den tjugonde december år 2000…….” Fortsatte nyhetsankraren och tittade självsäkert på mig genom TV:rutan. Jag bara stirrade. Men nej, nej, nej, nej det kunde inte varit Jackson på motorcykeln. NEJ! Det är inte så. NEJ!

Jag hörde ett tutande utifrån gatan och tog väskan över armen och sprang ut till Chloe.

”good morning, sunshine.” Sa hon och rättade till sina mörka solglasögon. ”Hände det något mella dig och Jackson i lördags?” Frågade hon sedan. När han var klar och väntade på ett svar plutade hon ut med läpparna så hennes röda läppstift syntes och smackade mot backspegeln. Jag kunde nästa se hennes ögon bakom solglasögonen när dom förstorades yttligare en meter.

”Kysste han dig?”

”Det vore en underdrift” muttrade jag och tittade ner ppå mina fingrar.

”Hade ni… du vet?” Nästan skrek hon.

”Asså.. ja men nej.” Sa jag. ” Vi kom aldrig så lång… Jag hade underkläderna kvar.”
”Då gills det inte.” Sa hon och gasade iväg. ”Hallå!?” Sa hon irriterat. ”Detaljer?”

”ehm.. Han har ett väldigt fint sovrum med en väldigt skön säng?” Det lät som en fråga och jag rodnade.

”Menar du att du sov över? ”frågade hon och tog av sig glasögonen och lade dom i handskfacket.

”Ja” Svarade jag kort. ”det gjorde jag.”
”Vad hände på morgonen då?”
”Inte mycket. Han stekte pannkakor till mig.. Och vi kysstes lite grann.” Jag tittade ner igen. ”Okej, vi kysstes mycket.” Sa jag och lyfte blicken till henne och ett leende breddade sig över mitt ansikte.

”Var han läskig? Underbar? En gentleman?”

”Han var allt. Både det dåliga och det bra. Han är läskig, men jag har aldrig mött en sådan gentleman förut.” Jag tittade på henne och märkte att hon väntade.” Och du skulle ha vetat vilken bra kyssare han är.” Sa jag för att hon skulle få något saftigt skvaller.

”Du kan behålla dom läpparna för dig själv, jag har hittat egna.” Hon flinade när hon medelade nyheten.

Kapitel 14

”Jasså?” Frågade jag och vände min överkropp mot henne. Hennes ansikte lyste upp i ett skinande leende och hon svängde in på parkeringen.

”Marcus, han heter Marcus. ”

”Mer?” frågade jag.
”Vadå mer?” Frågade Chloe och lyfte oskuldsfullt på ögonbrynen.

”så du vet inget mer om honom?”
”JO!” Hon höll upp ett finger i vädret framför mitt ansikte. ”Att han är världens bästa kyssare.” Hon log självbelåtet.

”Det har jag svårt att tro.” Mumlade jag så lågt så hon inte hörde. Jag klev ut ur bilen och tittade mig snabbt runt efter hans yamaha motorcykel. Sen kom det upp i huvudet att han ju var borta tills på tosdag och jag kände mig som den största idioten på jordens yta. Jag slängde ryggsäcken på vänster axel och lunkade mot huvudingången.

”Han går på Avelstone High, du vet.” Sa Chloe när hon kom ikapp mig.
”Vem?” Frågade jag, helt ointresserad.
”Marcus.” Sa hon och tittade mot ingången.  ”Där…” Sa hon och pekade mot en medellång kille med Blont tillrufsat hår och minst en hel burk vax i. ”Det är Marcus.” Hon klappade mig på vänster axel och sprang mot honom. ” syns där, Bebbe!” Hon gjorde en slängkyss mot mig. När hon kommit fram till honom tog Marcus henne i sina armar och flätade in sina fingrar i hennes löst hängande, blonda hår. Hon lade sina arma på hans axlar. Och dom kysstes. Det såg ut som om dom på en sekund kunde rycka av varandra klädera. Galet. Jag rodnade när jag tänkte att jag och Jackson kanske såg ut precis sådär. Jag väntade på att dörren skulle komma.

Dörren såg ut som dom flesta matköps- ställenas ingångar såg ut. Den var en stor cirkel med några glas väggar i. Man fick gå bakom en glasvägg och genom cirkeln innan man kom ut på andra sidan. In i högstadiet.

Första dagen gick långsamt. När jag och Chloe kommit hem till mig satte vi på tv:n och slog upp matteböckerna. Vi brukade tävla vem som var snabbast. Hon brukade vinna. 

”Ett, två, TRE!” Sa vi samtidigt och satte igång så fort vi sagt tre. Vi hade ställt en plingklocka framför oss och den som blev klar först skulle plinga i klockan. Efter fjorton minuter tryckte Chloe på klockan och log. Hon hade vunnit igen. Jag himlade med ögonen åt hennes triumferande leende och fortsatte göra klart uppgiften. När jag var klar gick jag ut i köket och gjorde iordning två glas jordgubbs-saft till oss. När jag kom tillbaka satt Chloe som förstelnad framför tv soffan.

”Chloe” Sa jag och gick fram och stängde av. ”Du tror väl inte…?”
”Det är precis vad jag tror!” Skrek hon.  Vi stod tysta en stund. ”Förlåt älskling.” Sa hon när hon såg att det började komma upp tårar i mina ögon. Hon gick fram och kramade mig.
”Det är inte han.” sa jag lågt. ”Nej, för…. Det är bara inte han.”

”Älskling. Han överlever.” Sa hon och höll om mig hårdare.

Jag snyftade och torkade bort tårarna.
”Jag måste nog åka hem nu, klockan börjar närma sig 6. Men jag kommer imorgon.” Hon gav mig en slängkyss och tog väskan och gick mot bilen.

Kapitel 15

Tisdagen rusade förbi som en struts med en leopard efter sig. Och jag hade tagit ledig från skolan, jag mådde dåligt. Jag ljög om att jag hade influensan. Och Onsdagen gick väldigt långsamt, trotts att jag kanppt gjorde någonting på hela dagen. Jag stannade hemma onsdagen också. Jag vaknade –och då var klockan halv tolv på förmiddagen. Jag gick ner och gjorde lunch. Sedan slank jag ner framför tv och satte på en kanal som inte hade nyheter. Jag ville komma bort från den tanken i mitt huvud. Tänk om han inte fanns kvar. Tänk om han var dödligt skadad. När jag kollat på tv hade klockan hunnit slagit fem på eftermiddagen och jag reste mig. Mamma skulle komma hem snart, det var på tiden att hon fick något riktigt gott att äta. Jag kollade mina sparpengar, jag hade så det räckte.  Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till mamma.

Middag på Ming’s Palace.
Ska vi säga klockan 7?

och tryckte på skicka. Några minuter senare surrade det i min ficka och jag ryckte upp mobilen.

Låter toppen. Jag bjuder.

Älskar dig, kram mamma.

Jag gick in jag satte mig och läste tidninge i köket. Något jag aldrig gjorde om jag inte försökte tt förspilla tid. När klockan började närma sig tjugo i sju tog jag mina hus nycklar, tittade så allt var släckt och sedan gick jag ut och låste dörren.

Hela vägen till Ming’s hade jag en konstig känsla av att någon förföljde mig, jag kastade flera gånger oroliga blickar bakåt men såg aldrig någon. När jag kom fram till Ming’s såg jag mammas bil stå utanför resturangen. Jag sprang in och stannade i hallen. Jag tittade mig omkring och såg mamma vid ett bord längre bort.

”Hej älskling.” Sa mamma och ställde sig upp för att krama mig. Jag kramade tillbaka och vi satte oss ner.
”Jag bjöd hit Zac .” Hon tittade på mig under långa ögonfransar.

”Okej,” Sa jag och ryckte på axlarna och tog upp menyn. Hon såg min svartsjuka.
”Älskade barn. Han kommer inte ta din plats, ingen kommer ta din plats. Jag kommer älska dig mer.” Hon smekte min kind. Jag tog tag i hennes hand.
”Det vet jag mamma. Nu beställer vi.” En servitris dök upp runt bardisken och gick mot vårat bord, beväpnad med penna och block. När han kom in i ljuset såg jag vem det var.

Du måste skämta med mig! Skrek min hjärna till sig själv.Jag suckade och slog huvudet för pannan. När han kom fram till bordet tittade vi länge på varandra. Sedan harklade mamma sig och Jackson fick något nyss att tänka på.

”Hej och välkomna till Ming’s palace, jag kan ta er beställning.” Sa han och tittade på mamma.

”vi vill ha tre bufeér.” Hon log vänligt mot honom. Och han log artigt tillbaka.
”Då är det bara att ta för sig.” Han tittade på mig. ”Ossy, kan du komma ut lite grann?” Sa han.

”Jag kommer snart, mamma.” Sa jag. Han tog min hand och ledde mig ut till baksidan av restaurangen.  Han försökte få ut någonting ur munnen, ord, men på något konstigt sätt var han arg, nej han var inte arg. Han var vansinnigt arg.

”Du är tillbaka!” Skrer jag och kastade mig om hans hals.
”Jag är inte mänsklig.” Sa han. Han höll mig fortfarande i sina armar. Det tog ett tag för mig innan jag fått in orden och då började jag gapskratta. Han bara glodde på mig.  
”Ossy lyssna nu. Jag är inte mänsklig, och det finns folk som vill döda mig. Jag älskar dig. Du är allt jag någonsin kunnat drömma om, och mer. Men jag kan inte utsätta dig för en sådan här fara. Jag bara kan inte.
”Vadå för fara?” Nu hade jag samlat mig och förstod att han var seriös.”Och om du inte är mäsklig, vad är du då.”

”Jag är en…” Hela han började skrika och han ställde sig ner på knä. Hans ansikte var förvridet av smärta.
”Jackson!” Skrek jag och föll ner på knä framför honom.
”Gud” kvävde han fram.

”Jag klarar mig. Ostreena Vanessa Patch. Jag älskar dig.”

”Jag älskar dig med.” Sa jag och kysste hans nästan livlösa läppar, jag kände honom kyssa mig tillbaka, snabbt innan hans läppar, innan hela han blev medvetslös.

När jag sprang in för att hämta mamma satt Zac vid bordet och log mot mig. Det var inget snällt leende. Det var ett ondskefullt leende. Jag bestämde mig redan då att han hade något att göra med Jacksons plågor och att jag inte skulle gilla honom.

Jag gick och satte mig.

SLUT PÅ BOK ETT.

Skriven av Dora Jansson